Vems sida hade jag stått på?

I helgen var jag och såg Quentin Tarantinos nya film Inglourious Basterds. Filmen är en väldigt annorlunda version (och påhittad) om hur andra världskriget slutade där ett specialförband med amerikansk-judiska soldater är ute efter nazister, en nazist som blivit filmstjärna på grund av sina ”bedrifter” under kriget och en fransk biosalong har huvudrollerna.

När jag gick i gymnasiet vann jag en uppsatstävling för ungdomar på temat ”Europa” och fick åka på en resa till Bryssel tillsammans med de andra vinnarna. Under ett besök till koncentrationslägret Breendonk utanför Bryssel såg jag med egna ögon de fruktansvärda brott som begicks mot mänskligheten under nazisterna.

Längs med väggarna på Breendonk står namnen på alla de människor som passerade genom lägret och även slutade sina liv här. Inne på lägrets museum fångade ett brev från en fånge till sin mor min uppmärksamhet. Han skrev: ”Gråt inte för mig, kära mamma. Mitt öde här betyder att jag har gett mitt liv för andra”.

Det där brevet har jag tänkt på genom åren när jag läst om hemska saker som hänt runtom i världen. Jag har ställt mig själv frågan – vem hade jag varit om jag hade levt i Tyskland under andra världskriget, i Rwanda under folkmordet eller under inbördeskriget i forna Jugoslavien? Vems sida hade jag stått på? Hade jag vågat ställa mig upp emot de som dödade och hatade? Eller hade jag varit en av de som av rädsla för sin egen säkerhet själv hade hatat och dödat? Hade jag dragit slutsatsen att för att jag skulle vara bättre, större och starkare måste folk dö och utrotas?

Det skrämmer mig att jag inte kan veta svaret. Jag kan bara veta vem jag är idag och vad jag tycker är rätt och fel som Martina år 2009 i Sverige. Förra sommaren fick jag äran att träffa Sture Linnér, den tidigare Röda korsdelegaten, diplomaten och Dag Hammarskjölds högra hand. Sture har sett ondskan i vitögat och ändå kunnat vara sann mot vad som är rätt eller fel i hans hjärta.

Jag inspireras av de människor som vågar stå upp och käfta emot när de ser orättvisor och förtryck och jag hoppas kunna uppbringa åtminstone lite av det mod de visar varje dag - Sture är en av dem. Tarantinos version av hur kriget slutade 1945 är påhittad, men du och jag kan fortfarande påverka hur krig och konflikter i framtiden slutar och vilka värderingar vi lever efter idag och i framtiden.

I en recension av Stures bok Ingen människa är en ö skrev Lina Sjöstedt: ”Att inte förtvivla, bli cynisk och ta till flykten. Att genom allt bevara sin mänsklighet och försöka göra gott – finns det något större?”

Ja, finns det något större?