Även tjejer i Malawi leker fruktsallad

I torsdags upplevde jag ett av de viktigaste och mest berörande mötena i mitt liv.

Ungdomsförbundet har tillsammans med Svenska Röda Korset och Malawis Röda Korsförening startat tjejgrupper i två distrikt i Malawi, Chiradzulu och Mwanza. Sedan februari har 43 tjejgruppsledare utbildats och 316 tjejer deltar varje vecka i en tjejgrupp. Det är imponerande!

Vi bjuds in i salen på Llechenzaskolan där stolarna står i en stor ring. En av tjejgruppsledarna tar ordet med kraft och självförtroende inför den stora gruppen: ”Välkomna våra gäster, vi börjar med en namnlek”. Tjej efter tjej ställer sig upp och presenterar sig en efter en. Jag är sist i rundan och är nervös för att säga saker i fel ordning. Det gör jag. Alla skrattar men det är underbart att vara här.

I nästa sekund står en till kraftfull, stark ung tjej upp i mitten av cirkeln och räknar in oss i olika fruktsorter. Det är dags för leken fruktsallad. Det är så fint och så underbart att se tjejerna leda oss som grupp i en lek som de flesta unga i hela Sverige har lekt någon gång. Ropen hörs i rummet: ”Mangos”! ”Guavas”! ”Bananas”! ”Fruit salad”! Vi skrattar tillsammans och pustar ut på stolarna. Att vara människa är vad som förenar oss alla. Glädjetårarna väller upp i mina ögon.

Under året har tjejerna tillsammans diskuterat frågor som att satsa på sin utbildning, grupptryck, vad det innebär att vara tjej. De har fått utstå glåpord från killarna som tror att de i gruppen får lära sig ”dåliga saker”. Genom tjejgruppen har tjejerna insett att de, precis som killar, kan bli president, lärare, köra bil – att de kan göra vad de vill. Att de är lika mycket värda.

När jag ska säga några avslutande ord till gruppen så är allt jag kan bara gråta av lycka. Jag berättar för dem att i Sverige leker unga tjejer också fruktsallad. Jag säger att tjejer i deras ålder aldrig skulle ställa sig upp inför en så stor grupp så enkelt och självklart. Jag säger att deras främsta resurs är dem själva. Ingenting som jag säger kan mäta sig med hur coola och inspirerande dessa tjejer är.

Jenny från Svenska Röda Korset berättar för mig att vid det senaste mötet var tjejerna tysta och tillbakadragna.

Idag är de alla ledare, för varandra och framförallt sig själva. De är stolta över att vara tjejer.