Det säger Sophie Chilenje (i grön kjol), en av de sju malawiska ungdomar vars utbildning vid Llilongwes lantbrukscollege Svenska Röda Korset finansierar genom insamlingen från Världens barn.
Idag fick Jenny, Lisa och jag den stora äran att besöka Sophie, Clementina, Masautso, Benjamin, Madalitso, Samuel och Mixon för att prata om hur deras studier går och hur de ser på framtiden. Alla sju har deltagit i det program för föräldralösa och utsatta barn som Malawis Röda Kors driver där unga får möjlighet att gå på gymnasiet. Nu är de del av ett nytt pilotprojekt där unga får tillgång till högre utbildning.
På ett sätt så skiljer sig inte dessa ungdomars liv på college så mycket från svenska ungdomar. De förväntas också arbeta självständigt helt på egen hand och göra tentor, precis som alla vi. Clementina och Benjamin har samma drömmar som vi. Men på samma gång så är deras liv helt annorlunda. Ungdomarna berättar för oss att de ska leta reda på information till sina uppsatser på internet. ”Jag vet att det finns ett internet, men jag har aldrig varit där” säger Masautso till oss. Ungdomarna förväntas skriva ut sina uppsatser från en dator de inte har. Att använda internet och skriva ut sina uppsatser kostar pengar, pengar som inte finns eller kanske inte räcker till. Något som vi ser som en självklarhet på svenska universitet.
Det första alla ungdomarna säger till oss är att de är så tacksamma för att pengarna från Röda Korset har möjliggjort högre utbildning för dem. Deras tacksamhet är så genuin och så stor, och jag blir så rörd när jag lyssnar på vad de berättar för mig. Men jag blir också så arg när jag tänker att utbildning fan är en mänsklig rättighet och inget ni ska behöva tacka oss för. Ni har precis lika mycket rätt som jag att förverkliga er potential som människor, men det är inte självklart när man är ung i Malawi.
Du som läser detta och jag har ett ansvar att se till att det blir ändring på det. Det kostar strax under hundratusen svenska kronor per år för alla sju att gå i skolan, ha tak över huvudet, kunna äta sig mätta och få de saker som krävs för att kunna fullfölja sin utbildning. Det är vad tio genomsnittliga svenska familjer lägger på att käka ute varje år.
Sophie och de andra ungdomarna har ett år kvar på sin treåriga utbildning. Satsningar på lantbruket är en av malawiska statens stora frågor närmaste åren så förhoppningsvis får alla sju jobb när de tagit sin examen.
När ni som aktiva får frågor om var Röda Korsets pengar går till kan ni stolta svara att bland annat hjälper pengarna unga människor i Malawi att skapa en framtid för dem själva och deras familjer, på lång sikt också för Malawi som land.
Vem vill inte vara med och bidra till något sånt?
Jag vill vara med! Schysst att få veta vad ni får uppleva.
SvaraRadera